Victorious Buddha Home Page Next Section
Jinacaritaü
The Life of the Victorious Buddha
[Jetavanakathà]
[The Story of Jeta's Wood]
tadà sudattavhayaseññhiseññho
bahåhi bhaõóaü sakañehi gayha
sàvatthito ràjagahe manuÿÿe
sahàyaseññhissa gharåpagantvà [405]
Tadà Sudatta-vhaya-seññhi-seññho bahåhi sakañehi bhaõóaü gayha, Sàvatthito manuÿÿe Ràjagahe sahàya-seññhissa gharaü upagantvà,
Then the best of merchants, Sudatta by name, 01 taking many of his wares, having gone from (his home at) Sàvatthã to the house of his merchant friend in the pleasant Ràjagaha,
teneva vutto subhagena buddho
jàto ti loke dipadànam-indo
saÿjàtapãtãhi udaggacitto
rattiü pabhàtaü iti maÿÿamàno [406]
ßLoke Dipadànam-Indo Buddho jàtoû ti, tena-eva Subhagena vutto, saÿjàta-pãtãhi udagga-citto, rattiü pabhàtaü iti maÿÿamàno,
Having heard his auspicious (friend) say ßA Buddha, a Lord of Men has arisen in the worldû, his heart uplifted with the joy that had arisen, thinking that night had became day,
nikkhamma tamhà vigatandhakàre
devànubhàvena mahàpathamhi
gantvàna taü sãtavanaü surammaü
sampuõõacandaü va viràjamànaü [407]
taü dãparukkhaü viya pajjalantaü
vilocanànandakaraü mahesiü
disvàna tassuttamapàdaràgaü
pañiggahetvà sirasà sudhãmà [408]
tamhà nikkhamma, vigata-andhakàre mahà-pathamhi deva-ànubhàvena, su-rammaü taü Sãta-Vanaü gantvàna, sampuõõa-candaü va viràjamànaü dãpa-rukkhaü viya pajjalantaü vilocana-ànanda-karaü taü Mahesiü disvàna, Tassa-uttama-pàda-ràgaü sirasà pañiggahetvà, Su-Dhãmà,
having departed from that place, the darkness along the main road being dispelled by the power of the Devas, after going to that very delightful Cool Wood, and seeing the Great Seer resplendent like the full moon, blazing forth like a lamp post, bringing joy to the eyes, and accepting on his head His supreme and colourful feet, the Devout One (Sudatta),
gambhãraü nipuõaü dhammaü suõitvà vimalaü varaü
sotàpattiphalam-patvà sahassanayamaõóitaü [409]
gambhãraü nipuõaü vimalaü varaü Dhammaü suõitvà, sahassa-naya-maõóitaü, sotàpatti-phalaü patvà,
after listening to the profound, subtle, spotless, noble Dhamma, which is adorned with a thousand methods, and attaining the fruit of Stream-Entry,
nimantetvàna sambuddhaü sasaïghaü lokanàyakaü
vaõõagandharasåpetaü datvà dànaü sukhàvahaü [410]
sa-Saïghaü Loka-Nàyakaü Sambuddhaü nimantetvàna, vaõõa-gandha-rasa-upetaü sukha-àvahaü dànaü datvà,
inviting the Leader of the World, the Sambuddha, together with the Saïgha, and giving them a pleasurable alms-meal furnished with (good) colour, smell, and taste,
satthu àgamanatthàya sàvatthinagaraü varaü
patiÿÿaü so gahetvàna gacchanto antaràpathe [411]
Satthu patiÿÿaü varaü Sàvatthi-nagaraü àgamana-atthàya gahetvàna, so antarà-pathe gacchanto
and obtaining the Teacher's promise for his coming to the noble town of Sàvatthã, he, while going along the path,
yojane yojane càrucittakammasamujjale
vihàre pavare datvà kàràpetvà bahuü dhanaü [412]
yojane yojane càru-citta-kamma-samujjale pavare vihàre kàràpetvà, bahuü dhanaü datvà,
league after league having had built charming, beautifully-made, glorious, excellent monasteries, and given a great deal of wealth (to support them),
sàvatthiü punar-àgantvà pàsàdasatamaõóitaü
toraõagghikapàkàragopuràdi viràjitaü [413]
puraü apahasantaü va devindassàpi sabbadà
sabbasampattisampannaü naccagãtàdi sobhitaü [414]
pàsàda-sata-maõóitaü, toraõa-agghika-pàkàra-gopura-àdi viràjitaü, sabbadà Deva-Indassa-api puraü apahasantaü va, sabba-sampatti-sampannaü nacca-gãta-àdi sobhitaü Sàvatthiü punar-àgantvà,
and having returned to Sàvatthã, which is adorned with a hundred palaces, (and is) resplendent with decorated towers, city gates, and so on, which in every way surely mocks the city of the Lord of the Devas, being endowed with every good fortune, and adorned with dance and song, and so on,
kasmiü so vihareyyà ti bhagavà lokanàyako
samantànuvilokento vihàràrahabhåmikaü [415]
ßKasmiü So Loka-Nàyako Bhagavà vihareyyà?û ti vihàra-araha-bhåmikaü samantà-anuvilokento,
(thinking): ßWhere will He, the Leader of the World, the Gracious One, live?û and looking on all sides for a place that was suitable for a monastery,
jetaràjakumàrassa uyyànaü nandanopamaü
chàyådakàdisampannaü bhåmibhàgaü udikkhiya [416]
hiraÿÿakoñisanthàravaseneva mahàyaso
kiõitvà pavare tamhi naràmaramanohare [417]
Jeta-Ràja-kumàrassa Nandana-upamaü chàyà-udaka-àdi-sampannaü uyyànaü udikkhiya. Mahà-Yaso bhåmi-bhàgaü hiraÿÿa-koñi-santhàra-vasena-eva kiõitvà, nara-amara-manohare pavare tamhi
he saw Prince Jeta's garden, which was like (Sakka's garden) Nandana, being furnished with shade and water and so forth. The Greatly Famous One having bought that piece of land by covering it with ten million gold (pieces), in that noble place, which carried off the minds of men and immortals,
niccaü kiïkiõijàlanàdaruciraü siïgãva siïgàkulaü
rammaü nekamaõãhi chattachadanaü àmuttamuttàvaliü
nànàràgavitànabhàsurataraü pupphàdinàlaïkataü
citraü gandhakuñiü varaü suvipulaü kàresi bhåsekharaü [418]
niccaü kiïkiõi-jàla-nàda-ruciraü siïgã-iva siïga-àkulaü rammaü neka-maõãhi chatta-chadanaü àmutta-mutta-àvaliü, nànà-ràga-vitàna-bhàsura-taraü pupphaü àdinà-alaïkataü varaü citraü bhå-sekharaü su-vipulaü Gandha-Kuñiü kàresi;
had built the very large Fragrant Cottage (for the Buddha), which was always agreeable with the sound of nets of jingling bells, crowded with golden turrets, delightful with countless jewels, having a sunshade cover adorned with strings of pearls, most resplendent with many-coloured canopies, decorated with flowers, and so forth Þ a noble, beautiful crown for the earth;
jinatrajànam-pi visàlam-àlayaü
vitànanànàsayanàsanujjalaü
sumaõóitaü maõóapacaïkamàdinà
vilumpamàõaü manalocanaü sadà [419]
Jina-atra-jànaü pi su-maõóitaü vitàna-nànà-sayanàsana-ujjalaü maõóapa-caïkama-àdinà sadà mana-locanaü vilumpamàõaü visàlam-àlayaü;
and for the Victor's (spiritual) sons also (he built) large dwellings, well-decorated with many glorious beds, seats and canopies, pavillions, walkways and so on, which all the time were captivating the mind's eye;
athàpi saõhàmalasetavàlukaü
savedikàcàruvisàlamàlakaü
jalàsayaü sàtatisãtalodakaü
sugandhisogandhikapaïkajàkulaü [420]
atha-api saõha-amala-seta-vàlukaü, sa-vedikà-càru-visàla-màlakaü, sàta-atisãtala-udakaü, sugandhi-sogandhika-païkaja-àkulaü jala-àsayaü.
then also lakes having soft, spotless, white sand, with railings and large charming enclosures, having pleasing and very cool water, and crowded with sweet-smelling white water lilies and lotuses.
suphullasàlàsanasokanàga-
punnàgapågàdi viràjamànaü
manoramaü jetavanàbhidhànaü
kàràpayã seññhi vihàraseññhaü [421]
Seññhi su-phulla-sàla-asana-asoka-nàga-punnàga-påga-àdi viràjamànaü mano-ramaü Jeta-vana-abhidhànaü vihàra-seññhaü kàràpayã.
The merchant had the best of monasteries made, the delightful Jeta's Wood by name, which was resplendent with full-blossoming Sàl, Asana, Asoka, Iron Wood, Alexandrian Laurel, Arecanut (trees) and so on;
visàlakelàsadharàdharuttamà-
bhiràmapàkàraphaõindagopito
janassa sabbàbhimanatthasàdhako
vihàracintàmaõi so viràjite [422]
visàla-kelàsa-dharà-dhara-uttama-abhiràma-pàkàra-phana-inda-gopito. So vihàra-cintà-maõi janassa sabba-abhimana-attha-sàdhako viràjite.
which was guarded by a superb, delightful rampart shaped like a lordly snake's hood, as large as Mount Kelàsa. That monastery shone like a wish-fulfilling jewel that accomplished all the people's desires and needs.
tato àgamanatthàya munindaü nàthapiõóiko
dåtaü pàhesi so satthà sutvà dåtassa sàsanaü [423]
Tato Nàthapiõóiko Muni-indaü àgamana-atthàya dåtaü pàhesi. So Satthà dåtassa sàsanaü sutvà,
Then the feeder of the Protector (of the World) 02 sent a messenger (to ask) for the Lord of Sages coming. The Teacher, having heard the messenger's communication,
mahatà bhikkhusaïghena tadà tamhà purakkhato
nikkhamitvànupubbena patto sàvatthim-uttamaü [424]
tadà mahatà bhikkhu-Saïghena purakkhato, tamhà nikkhamitvà, anupubbena uttamaü Sàvatthiü patto.
at that time surrounded by a great Saïgha of monks, having departed from that place, in stages reached the supreme Sàvatthã.
samujjalàni nekàni dhajànàdàya sundarà
kumàrà purato satthu nikkhamiüsu surà yathà [425]
Sundarà Kumàrà samujjalàni nekàni, dhajàni-àdàya, Surà yathà, Satthu purato nikkhamiüsu.
Countless gloriously handsome princes, having taken flags, like Suras, went out (from Sàvatthã and stood) in front of the Teacher.
nikkhamiüsu tato tesaü pacchato taruõaïganà
càrupuõõaghañàdàya devakaÿÿà yathà tathà [426]
Tato tesaü pacchato taruõa-aïganà càru-puõõa-ghaña-àdàya, Deva-kaÿÿà yathà, tathà nikkhamiüsu.
Then behind them young women, taking charming and full water-pots, like Deva-maidens, in the same way went out.
puõõapàtiü gahetvàna seññhino bhariyà tathà
saddhiü nekasatitthãhi nekàlaïkàralaïkatà [427]
Tathà seññhino bhariyà, puõõa-pàtiü gahetvàna, neka-sata-itthãhi saddhiü neka-alaïkàra-alaïkatà,
Likewise the merchant's wife, having taken full bowls, with countless hundreds of women ornamented with countless hundreds of ornaments,
mahàseññhi mahàseññhisatehi saha nàyakaü
abbhuggaÿchi mahàvãraü påjito tehi nekadhà [428]
mahà-seññhi mahà-seññhi-satehi saha Nàyakaü abbhuggaÿchi, Mahà-Vãraü tehi nekadhà påjito.
and the great merchant (Anàthapiõóika) together with hundreds of (other) great merchants came before the Leader, and the Great Champion was worshipped by them in countless ways.
chabbaõõaraüsãhi manoramehi
puraü varaü piÿjaravaõõabhàvaü
netto munindo sugato sugatto
upàvisã jetavanaü vihàraü [429]
Mano-ramehi chaë-vaõõa-raüsãhi varaü puraü piÿjara-vaõõa-bhàvaü netto, Muni-Indo Sugato su-gatto Jeta-Vanaü Vihàraü upàvisã.
Because of his delightful six-coloured halo the noble city (of Sàvatthã) took on a golden hue, (and) the Lord of Sages, the Fortunate One, with well-formed limbs, entered the Jeta's Wood Monastery.
càtuddisassa saïghassa sambuddhapamukhassahaü
imaü dammi vihàran-ti satthucàrukarambuje [430]
sugandhavàsitaü vàriü hemabhiïkàrato varaü
àkiritvà adà rammaü vihàraü càrudassanaü [431]
ßAhaü Sambuddha-pamukhassa càtur-disassa Saïghassa imaü vihàraü dammiû ti, Satthu-càru-kara-ambuje hema-bhiïkàrato varaü sugandha-vàsitaü vàriü àkiritvà, rammaü càru-dassanaü vihàraü adà.
(Anàthapiõóika said): ßI give this monastery to the Saïgha of the four quarters with the Sambuddha at their headû, and having poured excellent perfumed water from a golden jug on the Teacher's charming lotus-like hands, he donated the charming and beautiful monastery.
surammaü vihàraü pañiggayha seññhaü
anagghe vicittàsanasmiü nisinno
janindànam-indo tilokekanetto
tilokappasàdàvahaü taü manuÿÿaü [432]
Surammaü seññhaü vihàraü pañiggayha, anagghe vicitta-àsanasmiü nisinno; Jana-Indànaü Indo Ti-Loka-Eka-Netto ti-loka-ppasàda-àvahaü taü manuÿÿaü
After accepting that very delightful, excellent monastery, (the Buddha) sat down on a priceless and beautiful seat; the Lord of the Lords of Men, the Sole Leader of the Three Worlds, who brings pleasing joy to the three worlds,
udàrànisaüsaü vihàrappadàne
anàthappadànena nàthassa tassa
sudattàbhidhànassa seññhissa satthà
yasassã hitesã mahesã adesã [433]
Yasassã Hitesã Mahesã Satthà vihàra-ppadàne anàtha-ppadànena udàra-ànisaüsaü tassa nàthassa seññhissa Sudatta-abhidhànassa adesã.
the Famous One, the Benefactor, the Great Seer, the Teacher preached to that lordly merchant Sudatta by name on the great advantages of giving a monastery (together) with gifts to those without protection.
udàrànisaüsaü vihàrappadàne
kathetuü samattho vinà bhåripaÿÿaü
tilokekanàthaü naro kosi yutto
mukhànaü sahassehi nekehi càpi [434]
Vihàra-ppadàne udàra-ànisaüsaü Bhåri-Paÿÿaü Ti-Loka-Eka-Nàthaü vinà, mukhànaü nekehi sahassehi yutto ca-api ko naro samattho kathetuü àsi?
Except for the One of Extensive Wisdom, the Sole Protector of the Three Worlds, what man would be able to talk about the great advantages of giving a monastery, even if he harnessed countless thousands of mouths?
iti vipulayaso so tassa dhammaü kathetvà
api sakalajanànaü mànase tosayanto
paramamadhuranàdaü dhammabheriü mahantaü
viharati paharanto tattha tatthåpagantvà [435]
Iti so Vipula-Yaso tassa Dhammaü kathetvà, sakala-janànaü api mànase tosayanto, tattha tattha-upagantvà parama-madhura-nàdaü mahantaü Dhamma-bheriü paharanto viharati.
Thus He of Extensive Fame, having taught the Dhamma to (Anàthapiõóika), and also rejoicing the minds of all the people, having gone here and there, lived beating the great Dhamma drum, which has a supremely sweet sound.