Mahāmaṅgalasuttaṁ
evaṁ me sutaṁ:
ekaṁ samayaṁ bhagavā sāvatthiyaṁ viharati jetavane anāthapiṇḍikassa ārāme. atha kho aññatarā devatā abhikkantāya rattiyā, abhikkantavaṇṇā kevalakappaṁ jetavanaṁ obhāsetvā, yena bhagavā tenupasaṅkami, upasaṅkamitvā bhagavantaṁ abhivādetvā ekam-antaṁ aṭṭhāsi. ekam-antaṁ ṭhitā kho sā devatā bhagavantaṁ gāthāya ajjhabhāsi:
“bahū devā manussā ca
maṅgalāni acintayuṁ
ākaṅkhamānā sotthānaṁ:
brūhi maṅgalam-uttamaṁ.”
“asevanā ca bālānaṁ,
paṇḍitānañ-ca sevanā
pūjā ca pūjanīyānaṁ:
etaṁ maṅgalam-uttamaṁ.
paṭirūpadesavāso ca,
pubbe ca katapuññatā
attasammāpaṇidhi ca:
etaṁ maṅgalam-uttamaṁ.
bāhusaccañ-ca sippañ-ca,
vinayo ca susikkhito,
subhāsitā ca yā vācā:
etaṁ maṅgalam-uttamaṁ.
mātāpitu-upaṭṭhānaṁ,
puttadārassa saṅgaho,
anākulā ca kammantā:
etaṁ maṅgalam-uttamaṁ.
dānañ-ca dhammacariyā ca,
ñātakānañ-ca saṅgaho,
anavajjāni kammāni:
etaṁ maṅgalam-uttamaṁ.
ārati virati pāpā,
majjapānā ca saññamo,
appamādo ca dhammesu:
etaṁ maṅgalam-uttamaṁ.
gāravo ca nivāto ca,
santuṭṭhī ca kataññutā,
kālena dhammasavaṇaṁ:
etaṁ maṅgalam-uttamaṁ.
khantī ca sovacassatā,
samaṇānañ-ca dassanaṁ,
kālena dhammasākacchā:
etaṁ maṅgalam-uttamaṁ.
tapo ca brahmacariyañ-ca,
ariyasaccānadassanaṁ,
nibbānasacchikiriyā ca:
etaṁ maṅgalam-uttamaṁ.
phuṭṭhassa lokadhammehi,
cittaṁ yassa na kampati,
asokaṁ virajaṁ khemaṁ:
etaṁ maṅgalam-uttamaṁ.
etādisāni katvāna,
sabbattha-m-aparājitā,
sabbattha sotthiṁ gacchanti:
taṁ tesaṁ maṅgalam-uttaman”-ti.
etena saccavajjena sotthi te hotu sabbadā!
etena saccavajjena hotu te jayamaṅgalaṁ!
etena saccavajjena sabbarogo vinassatu!